Veckorapport

Första skolveckan är härmed avklarad. Höjdpunkten hittills är fredagens fantastiska "Theatre, culture and society" där jag blev bombaderad av genusvetenskap, konstanalys och sociala konstruktionsdiskussioner av vår fantastiskt intensiva lärare Lee Miller. Längtar till nästa fredag!

Jag är nöjd med alla lektioner. Måndagar och torsdagar ägnas åt fysisk teater under ledning av läraren Humiaki som tvingar mig att konfrontera mina nerver och mitt bristande tålamod genom yoga och annat meditativt trams. Precis vad jag behöver.
På måndag morgon har jag och Johanna modern dans med andra årets dansklass. Jag hade inte riktigt tänkt igenom mitt beslut att gå med i den klassen, för det slog mig illa kvickt att "Just det! Jag är ju ingen dansare." Men någon måste ju vara sämst i klassen för att de andra ska känna sig bra, och jag kan faktiskt ta den rollen.
På tisdagen är den impro med ettorna. Basic, men bra för kreativiteten.
Och på onsdagen är det Writing for Performance. Det verkar vara en bra kurs, men det är märkbart svårare att göra sig förstådd på engelska än svenska i kreativt skrivande så det kan nog bli en utmaning.
Jag tampas dessutom med min egen censur. Målar man in sig själv i ett hörn om man skriver om vaginalsekret i sin första skrivuppgift?
Bättre fråga: varför måste jag alltid skriva om vaginalsekret?
Eller kanske en ännu bättre fråga: varför skriver inte fler om vaginalsekret?

Igår gick vi på teater. "Ivan and the dogs" hette den. Det var en monologföreställning helt utan dramatiska kurvor och med ett fräckt scenrum som aldrig användes. Varför göra tråkig teater när man kan göra kul teater?
Sen gick vi hem och hade fredagsmys. Jag grämde mig över att vi inte var ute och målade staden röd, men mest av allt grämde jag mig över att jag inte hade lust att vara ute och måla staden röd. Men när Erika, Johanna och Karolina gick till sängs klockan elva tänkte jag: "Jag ska fan inte lägga mig tidigt på en fredag!"
Joel tänkte samma sak.
Så vi parkerade oss i soffan och började titta på "Blades of glory". Vi somnade halvvägs in.

Idag var jag på Plymouths museum. Det var inget att ha. De hade klämt in lite Kina, lite Egypten, lite Plymouthhistoria och lite natur på vars fem kvadratmeter. Dessutom är det alltid en skräckblandad förtjusning det där med museum. Då kommer de där tankarna om tid och existens som får en att deppa ihop.
Så jag lämnade muséet och begav mig, med soundtracket till "Rent" i öronen, till Americano där jag köpte en take-away-kaffe i hopp om att sätta mig i en park och vara lite djup. Men när jag kom ut från Americano var solen borta, och på köpet dog min Ipod. Så jag traskade hemmåt och tog en omväg för att undvika en hög man som ville mucka.

Vad jag ska göra av lördagkvällen är ännu oklart. Så jag lämnar er med en cliffhanger.