Vi är i processen med allt vad det innebär.
Vi är tjocka i skallarna av text och planering.
Vi är på väg mot Plymouth.
Och vi är jävligt pepp.
penny picked a name.
penny picked a play.
penny picked a trailer.
Vi är penny pick a doll och vi tar dig från Firefly till apokalypsen.
lördag 31 mars 2012
onsdag 14 mars 2012
Världens mest jämställda land visar sina true colors
Och så händer plötsligt det oförutsägbara.
Melodifestivalen blir startskottet för debatten som kommer att få Sverige att revidera sin självbild som världens mest jämställda land. Eller rättare sagt: det rör sig om bilden av en kvinna i publiken på Melodifestivalen, som (ve och fasa!) inte rakat sig under armarna.
Det är med blandade känslor som jag ger mig in i debatten. Å ena sidan känner jag en viss tacksamhet för att diskussionen får ta plats i de sociala medierna. Men mest upplever jag bara sorg och uppgivenhet för att det överhuvudtaget ska behöva bli en stor grej.
Mycket väsen för ingenting, kan man lätt tänka. Men den verkliga debatten sträcker sig så mycket djupare än hårrötterna. Denna nätmobbning, som drabbar många individer som inte rättar sig efter en föreställning om "normen", har blivit det yttersta beviset på att vi är långt ifrån att leva i ett jämställt samhälle. På Facebook-grupper som "Ta håret tillbaka" och Heleneholms feministiska kör sker grova verbala påhopp, ofta präglad av hot om sexuellt våld. Gruppernas medlemmar, i synnerhet de kvinnliga medlemmarna, attackeras med meningar som att "Ni är bara fula brudar som inte fått ligga tillräckligt", "Kom hem till mig så ska jag knulla dig" eller varför inte inlägget från snubben som vill värva folk till det ohåriga ariska brödraskapet för att krossa den feministiska sekten.
Men det blir bara mer och mer uppenbart att detta inte enbart rör sig om ett angrepp mot femninismen som ideologi och rörelse, utan mot kvinnor som individer och grupp. Och därigenom även mot män. Det är en attack mot alla som som på något sätt avviker från en heteronomrativ föreställning om hur kvinnor och män ska se ut och bör vara. Och i detta hatiska klimat så vågar ändå vissa människor ifrågasätta varför vi ska ha en internationell kvinnodag, och varför man ska spela SCUM-manifestet.
Jag gillar att tänka att vi någon dag kommer att se tillbaka på den här tiden och hånskatta åt tanken på att hår på en kvinnokropp skulle kunna orsaka sådant rabalder. Dessvärre tror jag att det dröjer länge till den dagen.
Melodifestivalen blir startskottet för debatten som kommer att få Sverige att revidera sin självbild som världens mest jämställda land. Eller rättare sagt: det rör sig om bilden av en kvinna i publiken på Melodifestivalen, som (ve och fasa!) inte rakat sig under armarna.
Det är med blandade känslor som jag ger mig in i debatten. Å ena sidan känner jag en viss tacksamhet för att diskussionen får ta plats i de sociala medierna. Men mest upplever jag bara sorg och uppgivenhet för att det överhuvudtaget ska behöva bli en stor grej.
Mycket väsen för ingenting, kan man lätt tänka. Men den verkliga debatten sträcker sig så mycket djupare än hårrötterna. Denna nätmobbning, som drabbar många individer som inte rättar sig efter en föreställning om "normen", har blivit det yttersta beviset på att vi är långt ifrån att leva i ett jämställt samhälle. På Facebook-grupper som "Ta håret tillbaka" och Heleneholms feministiska kör sker grova verbala påhopp, ofta präglad av hot om sexuellt våld. Gruppernas medlemmar, i synnerhet de kvinnliga medlemmarna, attackeras med meningar som att "Ni är bara fula brudar som inte fått ligga tillräckligt", "Kom hem till mig så ska jag knulla dig" eller varför inte inlägget från snubben som vill värva folk till det ohåriga ariska brödraskapet för att krossa den feministiska sekten.
Men det blir bara mer och mer uppenbart att detta inte enbart rör sig om ett angrepp mot femninismen som ideologi och rörelse, utan mot kvinnor som individer och grupp. Och därigenom även mot män. Det är en attack mot alla som som på något sätt avviker från en heteronomrativ föreställning om hur kvinnor och män ska se ut och bör vara. Och i detta hatiska klimat så vågar ändå vissa människor ifrågasätta varför vi ska ha en internationell kvinnodag, och varför man ska spela SCUM-manifestet.
Jag gillar att tänka att vi någon dag kommer att se tillbaka på den här tiden och hånskatta åt tanken på att hår på en kvinnokropp skulle kunna orsaka sådant rabalder. Dessvärre tror jag att det dröjer länge till den dagen.
Kort om hår
-Är rött där din naturliga hårfärg?
- Nej jag är blond egentligen.
- Är det där din naturliga armhåla?
- Nej, den är rakad.
Och så, en liten snabbkurs i något som borde vara uppenbart - Håret:
Nej, jag är inte naturligt hårlös trots att jag biologiskt sett är kvinna.
När du drar handen längst mina ben kommer det inte kännas som att smeka en sommarbris. Det sticks.
Nej mitt könsorgan är inte vaxat.
Jag är inte sju år gammal.
Mina tår, fingrar och armar är ludna.
En hårlös armhåla är inte en "naturlig" armhåla, trots att Calvin Kline-reklamen vill påstå motsatsen.
Get with the program.
- Nej jag är blond egentligen.
- Är det där din naturliga armhåla?
- Nej, den är rakad.
Och så, en liten snabbkurs i något som borde vara uppenbart - Håret:
Nej, jag är inte naturligt hårlös trots att jag biologiskt sett är kvinna.
När du drar handen längst mina ben kommer det inte kännas som att smeka en sommarbris. Det sticks.
Nej mitt könsorgan är inte vaxat.
Jag är inte sju år gammal.
Mina tår, fingrar och armar är ludna.
En hårlös armhåla är inte en "naturlig" armhåla, trots att Calvin Kline-reklamen vill påstå motsatsen.
Get with the program.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)