Grattis alla bekväma traditionalister!
Grattis Pär Ström!
Ni har fått er ovetskap och inskränkthet bekräftad på bästa sändningstid.
I kvällens Debatt fick jag återigen bevisat för mig hur lite tilltro vissa reaktionära människor har till ungdomars intellektuella kapacitet och förmåga till kritiskt tänkande. Om en 16-årig pojke som aldrig sett teater går och ser SCUM, kommer han då återvända till teatern? Nej, för alla 16-åringar, alla människor överlag, är ju tydligen idioter som inte förstår skillnaden mellan verklighet och konst. Inte förstår väl ungdomar att det som framförs på en teaterscen är skådespel. Dom får gärna spela tv-spel som går ut på att stjäla bilar och misshandla horor, det är ju inte på riktigt, men att se på TEATER - ve och fasa, där går fan gränsen!
En text som förespråkar våld och förtryck mot män. Kanske inte så jävla illa med tanke på alla de allmänt accepterade och vanligen förekommande skrifter, filmer, tv-spel, musikvideor etcetera som förespråkar våld och förtryck mot kvinnor.
Kontexten, Pär Stöm. Du glömmer bort att tänka på kontexten.
Eller snarare; du förnekar kontexten. För enligt dig är ju patriarkatet inte på riktigt. Det är bara "feministiskt floskel".
Tack, Debatt.
Tack, Pär Ström.
Ikväll blev det tydligare än någonsin varför man behöver spela, läsa och titta på SCUM.
torsdag 24 november 2011
måndag 21 november 2011
Varför läsa SCUM?
"Nu får det räcka!" Det är orden som pryder parollen för protesterna mot TurTeaterns uppsättning av SCUM-manifestet. Ja, tjejer; nu har det faktiskt gått för långt. Efter cirka 100 år av politiskt aktiv feministisk rörelse får ni hålla käften. Det var kul medan det varade men nu gapar ni efter för mycket. Varför använda munnen till att uttrycka vrede mot något som alltid varit en norm, när du egentligen bara bör ta satsen och svälja? Same old story. Synas men inte höras.
Varför spela SCUM? Varför anordnas nationell läsning av SCUM-manifestet runt om i landet som reaktion mot protesterna mot TurTeaterns uppsättning?
Jo, därför att:
Jag är trött på att varje år få höra: "Varför ska vi ha en internationell kvinnodag? Vi är ju jämställda nu?"
Society for cutting up men.
Ja, det är våldsamt, det är radikalt. Jag kan förstå att man blir provocerad.
Men att ett Society for cutting up women, med hedersmord, könsstympning, sexualbrott och förtryck, är en realitet och vardagsbestyr som vi faktiskt lever i just nu verkar vara sekundärt.
Jag tror inte på att bekämpa våld med våld. Men det är inte heller det som SCUM handlar om för mig. Precis som när Jonathan Swift föreslog att man skulle lösa svälten på Irland genom att äta spädbarn handlar det om att medvetandegöra. Att blottlägga patriarkatet för vad det är, något som inte minst blir tydligt genom ett sådand ramaskri över en teaterföreställning som försätter kvinnan i maktposition. Behöver man hålla med om allt som står i SCUM? Absolut inte. Men texten finns, och spelas, för att medvetandegöra. Att vissa, till exempel de människor som mordhotar TurTeaterns skådespelare, inte är mottagliga för detta sätt att angripa problemet är ingen anledning att hålla käften. Om du inte ser dig själv som en del av att upprätthålla en patriarkal maktstruktur, ta då inte åt dig. Vad är du rädd för?
Så till de gossebarn som protesterar mot TurTeaterns uppsättning: Är ni rädda för att bli uppsprättade? Synd. Det är jag också. Varenda gång jag går hem själv på natten och mannen bakom mig ökar takten då jag gör det.
Varför spela SCUM? Varför anordnas nationell läsning av SCUM-manifestet runt om i landet som reaktion mot protesterna mot TurTeaterns uppsättning?
Jo, därför att:
Jag är trött på att varje år få höra: "Varför ska vi ha en internationell kvinnodag? Vi är ju jämställda nu?"
Society for cutting up men.
Ja, det är våldsamt, det är radikalt. Jag kan förstå att man blir provocerad.
Men att ett Society for cutting up women, med hedersmord, könsstympning, sexualbrott och förtryck, är en realitet och vardagsbestyr som vi faktiskt lever i just nu verkar vara sekundärt.
Jag tror inte på att bekämpa våld med våld. Men det är inte heller det som SCUM handlar om för mig. Precis som när Jonathan Swift föreslog att man skulle lösa svälten på Irland genom att äta spädbarn handlar det om att medvetandegöra. Att blottlägga patriarkatet för vad det är, något som inte minst blir tydligt genom ett sådand ramaskri över en teaterföreställning som försätter kvinnan i maktposition. Behöver man hålla med om allt som står i SCUM? Absolut inte. Men texten finns, och spelas, för att medvetandegöra. Att vissa, till exempel de människor som mordhotar TurTeaterns skådespelare, inte är mottagliga för detta sätt att angripa problemet är ingen anledning att hålla käften. Om du inte ser dig själv som en del av att upprätthålla en patriarkal maktstruktur, ta då inte åt dig. Vad är du rädd för?
Så till de gossebarn som protesterar mot TurTeaterns uppsättning: Är ni rädda för att bli uppsprättade? Synd. Det är jag också. Varenda gång jag går hem själv på natten och mannen bakom mig ökar takten då jag gör det.
torsdag 3 november 2011
Återblick: Bataljonen
Nostalgin.
Saker man gör.
Som att sminka sig i vitt med rosiga kinder, pussmun och mouche.
Repa en föreställning i fyra månader, bli nekad rättigheter, och tvingas göra om göra rätt på sex veckor. Och faktiskt göra det. När vindarna viskar vårt namn, med solfjädrar i högsta hugg "Out of the light, like a star, like a hero, Bataljonen will survive!"
Inför publik smiska, slå, strypa, ligga och revolutionera till tonerna av Edit Piaf.
Blått, vitt och guld - färgskalan på vår punktricolore.
För ett och ett halvt år sedan. Då var det INTE Markisinnan de Sade.
Saker man gör.
Som att sminka sig i vitt med rosiga kinder, pussmun och mouche.
Repa en föreställning i fyra månader, bli nekad rättigheter, och tvingas göra om göra rätt på sex veckor. Och faktiskt göra det. När vindarna viskar vårt namn, med solfjädrar i högsta hugg "Out of the light, like a star, like a hero, Bataljonen will survive!"
Inför publik smiska, slå, strypa, ligga och revolutionera till tonerna av Edit Piaf.
Blått, vitt och guld - färgskalan på vår punktricolore.
För ett och ett halvt år sedan. Då var det INTE Markisinnan de Sade.
Den eminenta trailern.
Och Bataljonen för evigt i mitt sköte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)