Där pizzorna luktar som de ska: Mellanöstern istället för amerikanskt flott.
Där Kirseberg finns som en ständig påminnelse om min uppväxt.
Där man kan cykla precis överallt.
Att återvända hem är lite som att cykla - när man väl lärt sig det så är det inget man glömmer bort hur man gör. Trots att jag inte cyklat ordentligt sedan jag lämnade Malmö för snart fem år sedan så är känslan på sadeln densamma. Och precis så känns det i hela stan. Småsaker har förändrats, det är klart. Nya ställen har öppnat, gamla har stängt. Vissa människor har lämnat, andra stannat, och nya kommit till.
Dagen efter midsommar träffade jag Micke. Vi gick till stan, fikade dyrt på Lilla Kafferosteriet och snackade skit. Sen strosade vi mot Möllan och Folkets Park där vi tog varsin Ben and Jerrys glass för gamla tiders skull. Och trots att jag bott i Malmö mestadelen av mitt liv och han i ett år, så känns det ändå som att detta är hans stad mer än min. Jag är gäst. Men det känns rätt.
Mannen med den stickade sjalen
"Åh! Jag vill också ha blommor!"
Igår var jag på middag hos Emma - ännu ett nytt tillskott till Malmö stad. Det är så skönt med männsikor som man kan vara skild från i ett år men ändå umgå med som att ingen tid passerat. Och tiden har ju gått. Vi har båda gjort saker, rört på oss, blivit vuxna (bör dock inte att förväxlas med "att växa upp"). Men vi är fortfarande samma. På ett bra sätt.
Jag spenderar såklart mycket tid med familjen, då jag bor hos dom nu och kommer att göra det resten av juli. Det känns bra att få ordentligt med tid ihop innan hösten för mig vidare.
Mannen upp-och-ned är min kusin Filip
Midsommarmat!
Mor min lät mig och syrran ge henne punk-hår
Och så den här lilla saken
På Östergård är saker sig likt, i alla fall till ytan sett. Men männsikor förändras, växer upp, försvinner eller bara utvecklas. Som de sig bör. Husen lyser lika färgglatt som förr, och kullen är grön i sommarljuset. Men det var längesedan vi var tjuvar och poliser i källargångarna, eller sprang tills vi inte fick luft när vi lekte Dunkgömme på stora gräsmattan.
En månad i Malmö. Sen väntar Göteborg och hösten på Universitetet. Men det är inte huvudmålet. Det ligger något bortom hösten; en väg mot något som jag ännu inte vet exakt vad. Men jag ser fram emot det. Destinationen spelar för tillfället ingen större roll. Ett steg i taget. Och det första steget är Peace and Love som jag åker till imorgon. Peppen är total!
Fred och kärlek laget runt!
