Från ohämmad kreativitet och lyckorus under repetitionerna och Fireflies i England, tillbaka till Göteborg och kranarna.
Och jag drömmer fortfarande.
Om att klara rouletteutbildningen. Tog en tripp ner till botten, och så upp igen. Peppade och pepprades med motivationslappar på köksväggarna, och My God it worked! Det är svårt, ibland till synes omöjligt, men jag har kul. Man måste inte vara lik alla människor för att kunna tycka om dom.
Och drömmen om att åka långt från hipster-Göteborg och få digga till Gaga i Globen, utan att någon säger "kan vi inte byta till Bright Eyes". Och jag älskar hipster-Göteborg, men ibland måste man få be caught in a bad romance ifred.
Och drömmen om Wandas som jag nu nästan varit inne på. Drömmer kanske mer om vad Wandas representerar, än det faktiska Wandas. Tänk att det krävs en främlings brittiska charm och inverkan att få en att våga göra nya saker, bryta sina andra lång-mönster, och våga fråga om inträde innanför hålet i den svarta väggen.
Och så drömmen om att kyssa någon hårt i regnet, som Lana säger. Och drömmen om att denna någon är Tom Hiddleston.
