of pimps and hoes

Ständigt detta: "Det är ju aldrig okej med våldtäkt, men..."

Har inget ändrats sedan vi gick i högstadiet?

Se gärna: Dokument inifrån: Ingen riktig våldtäkt

"Om en nyckel kan passa i alla hål så är det är bra nyckel, men om ett lås kan öppnas av vilken nyckel som helst så är det ett värdelöst lås."

Som svar på detta vill jag bara citera den fantastiska Lee Miller:

"You seem to suggest there's something 'key-ness' about your penis?"

Vädjan

Plötsligt väntar augusti runt hörnet och all I've got to show for it är en halvdan tan-line på ryggen där bikiniöverdelen satt den där dagen på Saltholmen. Ett raskt dopp blev det, men inte mycket mer. Sommaren har dock inte varit utan guldkorn. Jag tog mig igenom de tre första säsongerna av Dexter och fick se Bruce på Ullevi. Ännu finns en förhoppning om att augusti blir månaden då det vänder. Vädret blir fint och jag får en riktig sommarupplevelse innan höstens intrång. Men för att vara uppriktig så längtar jag till september. Om vädret ändå inte vill vara samarbetsvilligt så kan vi lika gärna skita i det. Så snälla, söta, rara sommaren: om jag nu är tvungen att vara i Göteborg och knega så kan du väl bjuda på ett par soliga dagar och några dopp i Delsjön? Det är inte mycket begärt. Och till de sommardagar som varit har jag bara detta att säga:

Tisdagsdejt

Förberedandes inför juli månads prövningar i ensamhet tog jag mig, i sann Carrie Bradshaw-anda, ut på en dejt med min stad. Jag iklädd mitt bästa läppstift, Göteborg iklädd sin bästa sol. Det är så sällan man uppskattar staden man bor i, och det slog mig att jag aldrig ens varit på konstmuseet, och därför blev det där min dejt tog sin början igår. Jag ville se "Surrounding Bacon & Warhol"-utställningen, medan Göteborg var mer intresserad av renässansmålningarna, men i slutändan fick vi nog båda ut något av besöket. Efter en timmas strosande bland popkonst och porträtt av anonyma barbröstade kvinnor tog vi oss åter ut i solskenet. Sakta vi gick genom stan, mot Haga där jag köpte en glass i sann sommaranda, vilket gav Göteborg tillfället att smått sensuellt torka bort lite lakritsglass från min underläpp och jag fick tillfälle att svara med ett rodnande leende. Sedan tog vi oss vidare till slottsskogen. Där parkerade vi oss med en kaffe på gräsmattan och Micael Dahléns "Monster" som jag köpt i konstmuseets giftshop. Det uppdagades att jag och Göteborg delar en kärlek för kombinationen av heta sommardagar och skrämmande mordhistorier. Kvällen bjöd på vardagslyxig middag med vin, till ett avsnitt av Eighties på SVTplay, för att sedan avrundas med ett par sommaröl på King's Head i gott sällskap. Min dejt kan sammanfattas som en perfekt kombination av att vara lagom forcerad och samtidigt opretentiös, med minimala stunder av pinsamma tystnader. Kort och gott; en perfekt dejt.

Höga och låga anspråk

Från ohämmad kreativitet och lyckorus under repetitionerna och Fireflies i England, tillbaka till Göteborg och kranarna.

Och jag drömmer fortfarande.

Om att klara rouletteutbildningen. Tog en tripp ner till botten, och så upp igen. Peppade och pepprades med motivationslappar på köksväggarna, och My God it worked! Det är svårt, ibland till synes omöjligt, men jag har kul. Man måste inte vara lik alla människor för att kunna tycka om dom.

Och drömmen om att åka långt från hipster-Göteborg och få digga till Gaga i Globen, utan att någon säger "kan vi inte byta till Bright Eyes". Och jag älskar hipster-Göteborg, men ibland måste man få be caught in a bad romance ifred.

Och drömmen om Wandas som jag nu nästan varit inne på. Drömmer kanske mer om vad Wandas representerar, än det faktiska Wandas. Tänk att det krävs en främlings brittiska charm och inverkan att få en att våga göra nya saker, bryta sina andra lång-mönster, och våga fråga om inträde innanför hålet i den svarta väggen.

Och så drömmen om att kyssa någon hårt i regnet, som Lana säger. Och drömmen om att denna någon är Tom Hiddleston.

From Firefly to the apocalypse

Vi är i processen med allt vad det innebär.
Vi är tjocka i skallarna av text och planering.
Vi är på väg mot Plymouth.
Och vi är jävligt pepp.

penny picked a name.
penny picked a play.
penny picked a trailer.

Vi är penny pick a doll och vi tar dig från Firefly till apokalypsen.

Världens mest jämställda land visar sina true colors

Och så händer plötsligt det oförutsägbara.
Melodifestivalen blir startskottet för debatten som kommer att få Sverige att revidera sin självbild som världens mest jämställda land. Eller rättare sagt: det rör sig om bilden av en kvinna i publiken på Melodifestivalen, som (ve och fasa!) inte rakat sig under armarna.

Det är med blandade känslor som jag ger mig in i debatten. Å ena sidan känner jag en viss tacksamhet för att diskussionen får ta plats i de sociala medierna. Men mest upplever jag bara sorg och uppgivenhet för att det överhuvudtaget ska behöva bli en stor grej.

Mycket väsen för ingenting, kan man lätt tänka. Men den verkliga debatten sträcker sig så mycket djupare än hårrötterna. Denna nätmobbning, som drabbar många individer som inte rättar sig efter en föreställning om "normen", har blivit det yttersta beviset på att vi är långt ifrån att leva i ett jämställt samhälle. På Facebook-grupper som "Ta håret tillbaka" och Heleneholms feministiska kör sker grova verbala påhopp, ofta präglad av hot om sexuellt våld. Gruppernas medlemmar, i synnerhet de kvinnliga medlemmarna, attackeras med meningar som att "Ni är bara fula brudar som inte fått ligga tillräckligt", "Kom hem till mig så ska jag knulla dig" eller varför inte inlägget från snubben som vill värva folk till det ohåriga ariska brödraskapet för att krossa den feministiska sekten.

Men det blir bara mer och mer uppenbart att detta inte enbart rör sig om ett angrepp mot femninismen som ideologi och rörelse, utan mot kvinnor som individer och grupp. Och därigenom även mot män. Det är en attack mot alla som som på något sätt avviker från en heteronomrativ föreställning om hur kvinnor och män ska se ut och bör vara. Och i detta hatiska klimat så vågar ändå vissa människor ifrågasätta varför vi ska ha en internationell kvinnodag, och varför man ska spela SCUM-manifestet.

Jag gillar att tänka att vi någon dag kommer att se tillbaka på den här tiden och hånskatta åt tanken på att hår på en kvinnokropp skulle kunna orsaka sådant rabalder. Dessvärre tror jag att det dröjer länge till den dagen.

Kort om hår

-Är rött där din naturliga hårfärg?
- Nej jag är blond egentligen.

- Är det där din naturliga armhåla?
- Nej, den är rakad.

Och så, en liten snabbkurs i något som borde vara uppenbart - Håret:

Nej, jag är inte naturligt hårlös trots att jag biologiskt sett är kvinna.
När du drar handen längst mina ben kommer det inte kännas som att smeka en sommarbris. Det sticks.
Nej mitt könsorgan är inte vaxat.

Jag är inte sju år gammal.
Mina tår, fingrar och armar är ludna.
En hårlös armhåla är inte en "naturlig" armhåla, trots att Calvin Kline-reklamen vill påstå motsatsen.
Get with the program.