Nonsens

Igår var det Vintagemarknad. Hela familjen gick dit. Dessvärre fyndade vi inte så värst mycket, men vi hittade ett potentiellt nytt häng på vägen dit; ett litet, litet kafé/vintageställe som ligger precis uppför gatan från oss. Planerar att testa det imorgon eller på tisdag.

Observera: "Bring your own booze"

Potentiellt nytt häng?

Fyndade en vintageklänning

Och en T-shirt



Resten av helgen har flugit förbi. Jag köpte träningskläder och tråkiga bassaker på Primark, undvek att skriva min essä, spelade Shit Goebb, gick till Clifton, förlorade mot Karro i biljard för att jag sänkte 8:an, samt gjorde en blandskiva som ska skickas till norra England imorgon.

Mitt i allt nonsens har läsningen av The Game blivit bortprioriterad, men den kommer att ta större plats i min tillvaro under de kommande veckorna då den används som bas för vår kurs Performance Lab, som går ut på att skapa en egen föreställning. Mer om detta i veckan som kommer.

Och se där. Nu var solen påväg ner igen. Vart tog den här dagen vägen?

Söndagspromenix

Vi tog en söndagspromenad. Erika påstod att hon hittat en park med en massa ekorrar, så vi tänkte gå och mata dem med nötter. När vi kom dit var det knappt några ekorrar där. Det fanns dock en man som sov på en bänk, men vi matade inte honom med nötter. Frågan kvarstår: fanns det några ekorrar där överhuvudtaget, eller ljög Erika bara för att få sällskap? Eller; om Erika matar ekorrar i skogen och ingen ser det, matar hon då ekorrar?

Hus vi tycker om. Erika vill väldigt gärna att jag nämner att det var hon som fann det här huset. Hon insisterade så mycket att man skulle kunna tro att hon byggt det med sina egna händer. Men det har hon alltså inte. Men om det skulle vara så att någon tycker väldigt mycket om det här huset så kan ni ju säga till Erika: "Tack! Tack för att du hittade det. Du är bäst på att hitta hus." Jag tror att det skulle göra henne glad.  

Vi hittade en katt utan svans som var mer som en hund på promend med sin matte och husse.

I väntan på ekorrar.

Hur vet man att man befinner sig i ett överklassområde? Jo, där finns en skylt i parken där det står "No Golf."

Det var allt.

Ännu en natt

Igår försökte jag plugga. Det gick sådär. Det var roligare att spela kort, eftersom Erika precis lärt oss reglerna till Shit Goebb. På kvällen gick vi ut. Kier fyllde år så vi gick först till Clifton, sen smutsigaste huset i världen och avslutade på VooDoo Lounge där de visade Sjunde Inseglet på en ljudlös TV och spelade dålig musik.

Smutsigate huset

Brall-byxan och Valen

Malin och Joel

Plymouth-natt

Om veckan som gått

En vecka till. Plugg, plugg, plugg och jag har inte ens börjat plugga. Försöker skriva ett synopsis till Playwritingen, men kan inte bestämma mig för om det är en kärlekshistoria eller ej. Jag menar; what is love? (Baby don't hurt me... don't hurt me... no more)

Huset är fullt nu i alla fall. Joel och Malin kom i veckan, och alldeles nyss steg fina Karolina innanför dörren. Jag trivs i mitt nya rum. Det gör Erika också, och nu har vi börjat sova här istället för hos henne. Vuxna kvinnor, jag säger då det.

 Erika i säng

Korridoren har blivit nya hänget 

 Joel gillar tax-free

Igår var jag på Rocky Horror partaj på Oceana (det var inte så jävla speciellt det där stället). Jag tror att folket här har missuppfattat hela Rocky Horror grejen. Bara två killar kom klädda i drag. Resten är för rädda för att verka bögiga. De såg Rocky Horror som ett tillfälle att se brudar i korsetter och nätstrumpor (när det ska vara killarna som ska ha det). Jag slopade french maid-grejen och slängde på en slips och mustach. Sen spenderade jag aftonen med att prata homosexualitet och religion med fina Dan, samt bråka med Matt om feminism. Eller; han försökte provocera mig. Jag skrattade, klappade honom på huvudet och sa att han såg ut som en trädgårdstomte. Åkte taxi från Oceana klockan halv tre och hittade en katt som jag försökte ta med hem. Den märkte att jag var full så den sprang skräckslaget iväg.

Idag fick vi tillbaka våra essäer. Jag fick bra betyg, trots usel essä (vilket säger något om nivån på de här studenterna). Det firades med te hos D, som nyss kommit hem från Europaturné. Ikväll blir det chips och chokladmys. Kanske en öl på Ride. Annars blir det födelsedagsfirande för Kier imorgon.

Livet, vänner. Livet.

Rapport från helgen

I fredags träffade vi Clifton-grabbarna. Det vankades jam i det smutsigaste huset i världen,White Rabbit, Firefly, In for the kill, Morrissey-hår och annat. Jag och Max vann (nästan) över Erika och Jon i biljard. Det var fint att se dem igen.

Erika körde sin grej

Det gjorde Rhod också

Och Max 

Nytt tillskott på väggen i smutsigaste huset

Idag flyttade jag in i nya rummet. Eller rättare sagt gamla rummet. Eller ännu rättare sagt Johannas gamla rum. Känns som en bättre bostadsyta för lilla lilla mig.

Bonnie och Clyde, samt Travis pryder min vägg



En av mina personliga favoriter. Konstnären heter Rebecka Askaner.

Ikväll hade vi vårt första "dinner-party". Vi bjöd hem Siobhan på tacos. Hon hade gjort efterrätt. Det var mysigt, trots våra många olikheter.

Det får räcka för idag. Inom kort kommer nästa rapport från bokklubben. Jag jobbar mig genom The Game, och lovar att rapportera flitigt. Tro mig; det vill ni inte missa.

Book club in session: The Game

Idioten. Madame Bovary. Svindlande höjder.

Ja, högen av antalet klassiker jag ännu inte tagit mig för att läsa bara växer och växer. De ropar på mig, piskar mitt kulturella samvete en aning, medan de sakta täcks av ett lager damm. Och jag får stå med svansen mellan benen när det citeras "Hemsöborna". Ändå har jag ingen intention att ta itu med det. Istället ägnar jag min dyrbara lästid åt det här:

The Game - "Spelet" av Neil Strauss. Jag måste ju läsa den, det är oundvikligt. Fösta kapitlet avklarat: "Steg 1: Välj ut en måltavla." Än så länge har jag bara lärt mig den klassiska "How I met you mother"-metoden (Have you met Ted?), men jag har också återigen fått bekräftat av Herr Strauss följande:

Att män vill ligga med kvinnor mer än kvinnor vill ligga med män.
Att kvinnor ska blir jagade, män ska jaga.
Att kvinnor ger upp något/förlorar i spelet genom att låta män ligga med dem.
Att kvinnor förlorar i värde när de har legat.
Att kvinnor som tillåtit en man att ligga med dem genomgår en emotionell kris efteråt.

Fantastisk, ögonöppnande information. Verkligen. Bilden av kvinnors förhållande till sexualitet är varken nyskapande eller sanningsenlig, men då denna myt fortfarande är något vi färgas av är det inte underligt att Neil Strauss tjänat så gigantiska summor pengar på att publicera dessa uppenbara observationer. Jag betvivlar inte att många av hans "raggningstekniker" fungerar, då mycket grundar sig på basala kunskaper i psykologi. Det är bara trist att det befäster myten om mannen som raggare, kvinnan som uppraggad. Eller, om jag tillåts dra till med en gammal goding; mannen som subjekt, kvinnan som objekt.

Följ med mig och bok-klubbens resa genom Neil Strauss (vår?) värld!

Jag förutspår att denna bok kommer att göra mig mer cynisk än någonsin förut.
Att jag kommer att bli både argare och ledsnare.
Men jag förutspår också att den kan alstra ett par informativa blogginlägg, och ge mig mer bränsle till revolutionära handlingar.

Och framförallt ser jag fram emot alla män jag ska bestiga när jag blivit grym på att ragga!

Om två veckor i Sverige

Efter många om och men kom jag alltså hem till Moder Svea. Hon välkomnade mig med öppen, snöig famn och tog mig först till Malmö över julen. Jag tog det lugnt, myste med familjen, firade jul hos morbror med familj och hann med en fika med Negin och Poppy. Därefter tog jag med mig syrran och åkte upp till Göteborg. Där fick jag äntligen återse mina vänner och min katt (!). Dessvärre blev det bara en halvtimmes träff med Jossan och Björn, då de for till Thailand samma sag som jag kom. Det gör fortfarande ont att tänka på.

I Göteborg vankades det nyår hos Emma, med finmiddag, silvriga serpentiner, musicerande och en halvt fungerande chokladfontän. Tolvslaget ringdes in vid hamnen, med utsikt över Hisingen och fyrverkerier. Därefter var det hemmafest på Marklandsgatan.

Fösta januari firades såsom den brukar; i halvliggande position med pizza i handen framför varlfritt TV-series-maraton (vi såg Vänner). Jag och min syster spelade mycket kort.

Andra januari lämnade vi huset, syrran och jag, för att gå en långpromenad med Emma. Mina skor var alldeles för hala, och jag hade en nära-döden-upplevelse i en nerförsbacke. Men i övrigt var det en ganska underbar dag.

Solsken, kramsnö, Göteborg. Vad mer kan man begära?

Sen fyllde Erika år. Hela 22. Det firades med Familjemiddag, absurt överdekorerade Pavlovatårtor och en Pictionaryomgång som resulterade i fysiskt övergrepp och en alldeles episk tolkning av en kängru.

Resterande tiden i Götet spenderade jag vankandes omkring i stan, pluggade lite inför seminariet och drack lite öl.

Slutligen drogade jag min katt och tog henne med på tåget till Malmö, där hon ska få bo i vår hos min familj. Jag tror att hon kommer att ha det bra.



Arg och lite ensam (fast på ett bra sätt)

Johanna är inte längre här, och Erika bytte kurs. Jag är nu ensam svensk i båda mina kurser. Och jag har inte precis hittat några nära vänner bland de andra. De finns folk jag gillar, men jag är pretty much on my own.

Första playwriting-lektionen igår. Trodde ett tag att jag skulle hålla låg profil, tänkte att kanske är detta en sådan dag då jag inte kommer känna behovet av att provocera. Men då alla blev tvugna att "pitcha" sin manusidé för hela klassen så blev det ju oundvikligt. Jag var sist med att pitcha mina löst sammanhängande tankar om den magiska feministiska in-yer-face-föreställningen jag hade i huvudet (låt mig påminna om att detta är klassen i vilken vi hade en stormig genusdiskussion i höstas, där majoriteten uttryckte sitt hat för feminism). Under mina tre minuter av pitchande hann jag få med Sverigedemokraterna, Nazi-Tyskland, Sound of music, likväl som fraser som: "...thereby incorporating two of my main interests - meaningless violence and explicit sex...", "...he starts giving him a blowjob..." och "... and maybe she rapes someone with a strap-on...". Jag vågade mig till och med på ett skämt genom att säga att jag skulle tvinga en av killarna (den mest homofobiska och bakåtsträvande av dem) att spela alla roller. Många skrattade. Han gjorde det inte. Och sen kan dom säga vad dom vill om att inget inom teatern har förmåga att uppöra dem längre, men samtliga killar fick något skräckslaget i blicken vid tanken på att de kanske skulle behöva spela bögar när vi ska visa upp våra arbeten i maj.

Jag vet inte riktigt varför jag känner det där enorma behovet av att få folk att känna sig obekväma. Det är ju inte så att jag brukar göra det i andra sammanhang, men här kan jag inte hejda mig. Antagligen är det för att de provocerar mig genom att vara reaktionära. Naturligtvis är inte alla det. Men de som är det får ta alldeles för mycket plats. Så jag intalar mig själv att jag gör något bra genom att inte sitta ner och hålla käften och censurera mig själv. Jag kämpar för att verkligen motarbeta visionen om den-duktiga-utbytesstudenten-som-gör-sina-läxor-och-är-blyg-för-hon-kan-inte-språket-flytande-så-hon-sitter-tyst-och-håller-sina-tankar-för-sig-själv. Jag tänker inte vara den tjejen. Istället gör jag mitt bästa för att vara motsatsen. Men det gör också att jag känner mig rätt så ensam.

Jag brukar se det som en av mina främsta tillgångar att jag är arg. Det gör att jag (oftast) vågar säga saker och stå upp för vad jag tycker. Men det tar på krafterna, och ibland känns det som att jag gräver mig egen grav. Det hade varit så mycket enklare om jag bara inte hade brytt mig om deras åsikter. Men det funkar inte riktigt så.

Startskott period två

Under veckorna i Sverige har bloggen varit vilande, men nu är jag tillbaka. Det blir en mjukstart, inget snack om varken Sverigedemokrater eller nämnande av könsord, men hav tålamod så ska ni snart se att det kommer. För tillfället får det räcka med en liten uppdatering.

Efter mycket flängande hit och dit är jag äntligen tillbaka i de rosa sofforna på Trematon Terrace. Efter två veckors halkande på hala vägar och pulsande genom pudersnö i ett iskallt IKEA-land var det med stor glädje som jag tog av mig vinterjackan i solen på Heathrows flygplats och njöt av den vindstilla januaridagen. Och här i Plymouth är det nästan lika gött. Idag har det visserligen regnat, men klimatet är ändå milt. Och bra är väl det, då jag lyckats tappa bort min sista halsduk. Efter sex timmar bussresa bredvid en något odör-rik tonåring anlände jag till Plymouths busstation. Med väskan över axeln traskade jag hem genom den öde söndagsstan, och hälsades välkommen av Erika som lagat en klassiker till kvällsmat; pasta med tomatsås (denna gång med lite dill). Kvällen fortsatte med plugg, tvätt, besök hos D som fått näsan knäckt av en nynazist, dålig skräckfilm följt av Seinfeldt, samt en alldeles för sen tid att lägga sig. Idag har det varit seminarie i skolan, inköp av mat, kärleksgnabb med Erika, Pluras stämma i öronen och snart blir det ett glas vitt. Kort sagt; som om jag aldrig lämnat.

Veckorna hemma i Moder Svea var till stor belåtenhet. Mer uppdatering följer senare, ackompanjerat med lite bilder (nu har jag ju faktiskt en kamera!). Men idag räcker inte tiden till för nu vankas det plugg. Och vin. Må väl!