Mitt skötebarn, Bataljonen, du fattas mig.
Det smärtar lite att du andas utan att jag blåser liv i dig, att jag inte är nödvändig för din existens medan du är nödvändig för min. Det är inte ett förhållande på lika villkor.
Men jag ska njuta av att följa din process på avstånd, och jag ser fram emot att komma hem och ta del utav din utveckling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar