fredag 22 oktober 2010

Om en pojke

Då fyllde jag alltså 24. Det känns helt okej, bortsett från att jag blev kallad Granny Mandy när jag avslöjade min ålder. Men men. I övrigt var födelsedagen finemang. Middag i hamnen med familjen som gav mig de finaste presenterna ever, och sen ett hålligång på Mutley Crown och Firefly med det brittiska sällskapet.

Dagarna som följde blandades av plugg och partaj i en enda härlig röra. Igår träffade vi vår lärare från GU, Robert Lyons, som är här och lär ut Brecht till en av klasserna. Först åt vi lunch med honom på förmiddagen och sen gick vi på teater på kvällen. Han vet hur man lyser upp ett rum, den gode Lyons, och det var lite som att få en smak utav Göteborg att ha honom här.

Veckans höjdpunkt var mötet med min nya favoritperson; killen som säljer The Big Issue (Englands svar på Faktum). Han brukar stå, glad i hågen, med sina tidningar som han marknadsför genom att sjunga poplåtar med något modifierad text. Till exempel den här versionen av Beyoncés Single Ladies:

If you like it then you shoulda buy the Big Issue
Oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-oh-ohoh

Eller Rihannas Umbrella:

You wanna buy the Big Issue-Issue-Issue
Ey-ey-ey

Han verkade som min typ av kille så jag köpte en tidning av honom. Han frågade var jag kom från, och sa att jag var vacker. Jag sa att han hade en fin sångröst. Kemin gjorde den svala höstluften tjockare. Vi småpratade. Sen sa jag "See you later, luv" och han svarade, med den där oemotstånliga brittiska charmen: "You come and see me whenever you like, sweetheart."
Och jag gick därifrån, svag i benen och rosig om kinderna.
Jag tänker mig att det är början på en underbar vänskap.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar