Om en audition

Träningsvärken är total! Helt vardagliga saker som att resa sig, sätta sig, gå i backar - uppför eller nerför - har plötsligt blivit utmaningar av Everest-grad.

Idag hade jag improvisation med ettorna. Det var ganska basic men bra ändå.
Sen gick vi hem och lagade en superb lunch, följd av soffmys och reading. Sen lagade Karolina en underbar soppa, och Johanna brände vitlöksbröden men de var goda ändå. Joel köpte vin till mig, så kvällen kan klassificeras som lyckad.

Efter 20 minuers campingrollspel vid matbordet begav jag och Joel oss till den fina lilla biografen där vi såg en småtrevlig film som hette "City Island". Den handlar om en man som väldigt gärna vill bli skådespelare, och som bland annat går på en audition för en Scorsese-film. På vägen hem från bion (då både Joel och jag, på grund av diverse kroppssmärtor, rörde oss som pensionärer) frågade Joel mig om jag någonsin gjort en audition för en film. Och då mindes jag för första gången på väldigt länge en audition jag gjorde när jag var kanske 15.

Det kom lite folk till min gymnasieklass och sa att de sökte folk till en novellfilm. Jag gjorde en första audition och fick en call-back. Till andra auditionen skulle man inte förbereda något särtskilt, men man kunde öva in en sång om man ville. Filmen handlade nämligen om hip-hop och ungdomar som var allmänt hippa och "urban". Jag kom till andra auditionen och fick vänta rätt länge innan jag fick göra ett screentest. Vid den tiden hade casting-människorna i princip redan bestämt sig för vilka de ville ha, och det var inte jag. Jag kanske inte precis passade in i mallen "hipp och urban". Men så fick jag i alla fall provfilma lite, och det gick inte så bra. Dessutom var det en annan tjej där som sjöng nån soulig R'n'B-låt, så jag kände mig ganska nedslagen.
Då tänkte jag att nu måste jag ta fram det tunga artilleriet. Så jag sa: "jag har också förberett en låt."
Det var en semi-sanning.
Jag kunde refrängen till Petters "Vinden har vänt", men att jag skulle ha förberett något var en överdrift (även om jag starkt tvivlar på att det hade gjort någon skillnad om jag så själv hade skrivit låtjäveln).
Så framför kameran rev jag av refrängen till "Vinden har vänt".
Och sen loopade jag den.
Efteråt fick jag ett "tack så mycket".

Jag fick inte vara med i fimen. Jag är helt enkelt inte så hipp. Men trots att jag starkt hoppas på att det där auditionbandet är bränt, så känner jag mig i alla fall inte nedslagen över det.
Ni vet, som min vän Petter hade sagt: Vi bygger på grunden från all skit som har hänt, det är min tur nu, vinden har vänt.