Fitta, mutta, mus, framstjärt, kiss, snippa, va-jay-jay och så vidare.
När jag var liten kallade vi den för müsli hemma hos mig. Och vi kallade inte själva müslin (den man äter) för müsli, så för mig var alltid ordet müsli starkt förknippad med fitta.
Jag trodde också att alla andra kallade den för müsli. Till exempel var det en gång när jag var kanske sex-sju år och jag var så kissnödig att jag var tvungen att hålla mig mellan benen. Då fick en kompis pappa syn på mig. Jag fick panik och ville inte att han skulle få veta att jag höll mig så då sa jag: "Det kliar i müsli" (som om det skulle vara bättre än att hålla sig. Underligt vilka prioriteringar man har som liten). Senare fick jag reda på att han hade berättat detta för sin dotter, alltså min kompis (varför man väljer att göra det), och därmed fick alla reda på att jag kallade det för müsli.
Då skämdes jag, men det gör jag inte nu.
Jag kan snarare se det komiska i det - särskilt när folk pratar om müsli (det man äter), utan att riktigt förstå varför jag småler och fnissar för mig själv.
Till exempel för fem minuter sedan när Johanna sa: "Jag har hemmagjord björnbärssylt i min müsli."
Och det var inspirationen till detta blogginlägg.
...fast jag tänkte - och tänker - alltid på dem som "Myssli"...kunde ge mig fasiken på att detta stökat till det för dig, dotter, för inte framstod skillnad i stavning i det mellanmänskliga samspelet :-)
SvaraRaderaMüsli. Det kommer jag också ihåg, och även jag har lite smått pinsamma minnen från den så kallade "müsli-eran". Jag kommer också ihåg att vi samtalade om detta vid köksbordet innan du lämnade landet. ser också att du har fått lite inspiration från din lillasyster i detta inlägg, syftar på "va-jay-jay" (originally from Grey's Anatomy).
SvaraRadera