From Sweden with love

Vid midnatt på måndag kväll satt jag på Plymouths tågstation och inväntade det något försenade tåget från London. Efter att ha väntat i en halvtimme, småpratandes med en kurdisk man - innehavare ett tiotal kebabshoppar runt om i England - som ville bli min pojkvän, kom äntligen tåget. Och med mor och syster kom också sommaren till Plymouth.

På tisdagen åt vi lyxfrukost, varpå vi packade lunch och gick ut på äventyr. Vi strosade genom solig stad mot The Hoe, där jag snart insåg att bära långbyxor var ett av mina mindre smarta drag. Efter lunch, mys och skådande av samme kurdiske man som jag träffat kvällen innan, gick vi vidare till The Barbican. Solen stod fortfarande högt när vi tog en eftermiddagsöl på Marina Bar. Syrran min var sjuk och hade haft feber, men hon kämpade tappert på. Sen gick vi hemmåt, lagade god pasta och drack vin.

En morsa som vet hur man smälter in med the natives


Min vackra syster


Mor et moi på The Hoe

Dag två tog oss med hull och hå nerför Englands sydkust till Cornwall. St Ives närmare bestämt. Jag grämer mig för att jag inte åkt tidigare. Staden badade i solsken och medelhavskänsla, och vi väntade inte länge med att lägga oss på den vackra sandstranden. Svettandes i värmen åt vi laxbagels och önskade att vattnet hade varmt nog för att bada i. Efter ett par timmar gick vi och tog oss varsin kaffe, och därefter tjatade jag till mig en gigantisk glass. Vi återvände till Plymouths famn på kvällen. Jag och Erika tog med min syster till Mousetrap där det vankades biljard och förödmjukelse för några av oss (mest för mig).

På torsdagen gick vi en promenad till kyrkogården och Central Park. Monsterkorpar, blaskkaffe och Disneylåtar färgade förmiddagen, innan vi gick tillbaka till Trematon Terrace för att avnjuta en superb wrap-lunch tillagad av Erika. Efter det var det ut igen. Promenad längst pastellhusen vid Clifton Street, ner till Ebrington och slutligen åter på Marina Bar. Erika gjorde oss sällskap och vi satte oss på Blues Bars uteservering i jakt på solljuset.

 

Marina bar, favorit i repris

Efter ytterligare en stor stark traskade vi hem för att äta kvällsomelett. Sen bar det ut på stan igen. Jag tog med syrran till Ride där ett liveband spelade Tarntinoinfluerad reggae-rock, och vi dansade loss med fotograferna. Motvilligt tog jag med systern min till Halfway house för lite lätt jam och bloss på vattenpipan från Marocko. Ännu en kväll kom till sin ände.

We're all adults here

Idag for de hem till Sverige. Veckan har bara flugit förbi. Det är nästan som att vädret åkte med dem hem, för solen är inte lika strålande idag. Kramade mamma adjö och hon sa, menat som uppmuntran, att de sista sex veckorna här bara skulle flyga förbi. Jag svarade att det inte var något positivt. Nog för att jag kan längta hem, men veckor som denna, då vädret har gjort livet så lätt och skönt, vill jag vara här för evigt.
Njae, kanske inte för evigt.
Men det hade varit skönt med ett eget Plymouth under sängen i Göteborg.