Jag kan skatta mig lycklig för att jag har hittat de skönaste brudarna i Plymouth. Emilie och Evie. Och Evies blonda kompis som jag aldrig minns namnet på. Brudar som tar plats. Vågar dansa med inlevelse till hip-hopmusiken på Ride, trots att de är the whitest kids on the block. Oklanderlig stil, högljudda skratt, skön attityd. Jag förbannar mig över att jag inte spenderat mer tid med dom tidigare. Nåväl, jag får låta dom ta betydligt större plats i Vol. 3.
Tänkte klämma in en liten "flipp eller flopp"-lista över Vol. 2, medan den fortfarande är färsk i minnet.
Flopplistan:
5.
Min tå.
Ja, jag vet att jag klagat så det räcker och blir över, men det var verkligen inte smart att bryta den.
4.
Mina skor.
Halvsnygga, svarta kängor som köptes på second hand för två år sedan. De har alltid varit en halv storlek för små och fruktansvärt obekväma, men jag älskar dom. Nu håller de på att falla samman totalt (ett resultat av att jag går snett pga ett visst handikapp i höger fot). Snälla skor, dö inte!
3.
Produktionsarbetet.
Sista helgen blev det bättre, men arbetsprocessen under Phaedra's love var skrattretande.
2.
Skrivkrampen.
Okej, jag har alltså ännu inte lämnat in en färdig version av manuset till Playwritingen, som skulle varit inne för två veckor sedan.
1.
Avsked.
Först åkte Joel och Malin. Sen Karro. Det sved. Ajajaj.
Flipplistan:
5.
John Matthews.
There's a new sheriff i town. Den nya läraren som ser ut som att han är 12. No kidding. Men han är intelligent som få, och oerhört sympatisk. Volym 2's svar på Lee Miller.
4.
Mitt rum.
Älska älska. Och lite Johanna-aura finns ännu kvar. Kanske på grund av tejpen hon satte upp i taket.
3.
Framsteg.
Ja, hon kanske var lite full men ändå. Jodie vände sig till mig och sa: "Sedan jag träffade dig har jag blivit så mycket mer feministisk." Makes it all worth it.
2.
Fix.
Bästa fiket. Tyvärr har dom öppet lite som de känner för, men det är bästa stället att sitta med en kopp kaffe när man ska plugga.
1.
Familjens öden och äventyr.
Snuffa med Erika, dansa fuldans med Brall-Byxan på Cuba ("PUT YOUR HANDS DOWN MY PANTS!"), Joel och Malins fantastska picknick för oss i Central Park, och alla hits med Stream of Conciousness.
Bubblare:
De saker man inte kan avgöra om det är flippar eller floppar. En jävla gråzon, helt enkelt.
* Shit Goebb
Kortspelet som å ena sidan är fantastiskt kul, men å andra sidan tar fram det värsta i oss.
* Det meningslösa våldet.
En kort period då jag åter upptäckte nöjet i att mucka gräl med folk som mer eller mindre förtjänade det. Vet inte om det är en så värst bra typ av punk.
* Ambivalensen i bröstet.
Det är inte logiskt. Det är inte smärtfritt. Det kan aldrig sluta lyckligt. Kollisionen är oundviklig. Men vägen dit är ändå för bra för att avstå.
Jag har förhoppningar om Vol 3. Vädret är hittills på vår sida.
Idag blir det laxbagel-lunch ute i solen.
Not too shabby.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar