Trematon Terrace har fått tillökning denna helg, i form av Hanna Kyhles eminenta närvaro. Det känns kul. Jag har visat henne Plymouth. Det tog fem minuter. Igår såg vi Harry Potter i en nästan tom biosalong. Sen gjorde vi Mutley Plane (tragikens aveny) för att sedan dansa dansen på Rum Bar. Vi snubblade hemåt med regn i håret och kebab i handen kring klockan fyra.
Idag har jag och Johanna repat vårt performance som vi ska visa på måndag kväll. Det blir sjukt läskigt. Vi kommer att sjunga en trallvänlig visa om hur många olika sätt våra kroppar kan utnyttjas sexuellt, dricka vinglas med fejk-sperma, utföra våldtäkt med bananer, avslöja intima hemligheter, för att sedan avsluta det hela med en dans med Joel i ballerinalkjol och ett fett manifest i SCUM-anda. Jag är nervös.
Essän har jag lagt på is, såhär tio dagar innan den ska lämnas in. Tar itu med den for real nästa vecka. Det är så lätt att bli distraherad. Det finns så många saker jag hellre ägnar min tid åt; skriva för playwriting-kursen, komponera sånger om porr klockan fyra när jag inte kan sova, umgås med grabbarna grus (som har varit i Paris hela veckan), dricka te med damp-D och lyssna på Springsteen, kolla på Vänner för hundrade gången. Så mycket Plymouth, så lite tid.
Imorgon repar vi igen. Kanske blir det en tripp till Ebrington Street eller Mount Edgecomb.
Ikväll kommer pojkarna hem, så vi ska hänga. Jag är glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar