Det var sommaren 2006.
Förändringarnas sommar.
Jag var 19 år.
Varma, romantiska nätter i Köpenhamn gick från att vara underbara till ångestladdade. De stora känslorna hade svalant, och ersatts av lusten till något annat. För mitt första förhållande var sommaren 2006 början på slutet. Men för min egen utveckling var det bara början. Det var sommaren innan Katrineberg; känslan av att vara påväg någonstans, rädslan för allt man skulle lämna bakom sig.
Men framförallt var det vattenpipans sommar.
Kebabmåndagarnas umgänge i Andys källare hade ersatts av vattenpipan på våra uteplatser, och det var flera gånger i veckan. Jag, Ted, Andy, Poppy, Linn, Jesper, Nisse, Hanna, Negin, Karl-Axel. Och vattenpipandet varvades med trippar genom stan till Nama där Ted jobbade som sushikock. Och ändlösa timmar framför konstiga klipp på datorn. Och jag bar tröjor med allt för djupa urringningar. Och nätterna spenderade jag hos Poppy i hennes stora, sköna säng. Eller hos Nisse där vi somnade framför "Pirates of the Caribbean". Den sommaren var lång, och det behövde den vara. Fan va kul vi hade.
Och ja; jag har gått in på min gamla Bilddagbok och blivit nostalgisk. Stäm mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar