Jag gråter alltid på fredagar, och det är av en anleding och en anledning enbart: Lee Miller. Antingen är det för att jag får träffa honom och ta del av hans visdom, eller att jag inte får det (som idag, då jag prioriterar att stanna hemma och skriva min essä).
Lee Miller är en person man blir kär i. Inte på det sättet att man skulle vilja ligga med honom eller ha en romantisk relation till honom - det skulle bara förstöra. Vad jag skulle vilja ha av Lee Miller är följande; jag vill höra det där ljudet från min telefon när jag får ett sms, öppna det och se att Lee har skickat ett skämt till mig. Och så skickar jag ett skämt tillbaka. Och så skickar han ett till. Det jag vill ha av Lee Miller är en jargong. För det är bättre än allt annat; en jargong med en människa man tycker om.
Detta kommer naturligtvis aldrig hända. Men han är min Facebook-vän i alla fall. Och istället för att skriva "Kind regards" i slutet av sina mail skriver han "x". Och jag tänker att det är ett steg i rätt riktning.
Alltså, du är bäst. Jag har sagt det förut och säger det igen. hur ska jag klara mig om vi inte är i samma land i vår? Det blir svårt vill jag lova.
SvaraRaderaXXXXXXXXXXXXXXXXxx