Det vill säga när de inte slåss.
Vid två tillfällen gick de till The Hoe - Plymouths framstjärt. Det är i princip en polkagrisrangig fyr vid kusten, men man kan ändå förstå varför det ligger stadens invånare varmt om hjärtat.
Den första gången var en söndag efter en tom lördag efter en fartfylld fredagsnatt. Det var för övrigt den fredagsnatten då Sundance förlorade diverse omgångar biljard och tvingades ta ett par straff, men det är en annan historia. Just den här söndagen var regnig, men på ett romantiskt sätt. En sådan söndag då man vill traska längst kusten med någon som framkallar den varma känslan i bröstet, och sen sitta tätt på ett café i hamnen. Butch Cassidy och Sundance hade i alla fall varandra, och det är inte fy skam. De hade också Farbror Joel, som lite extra grädde på moset.
"The international fine food bar". Really?
And damn proud of it!
Den andra gången Butch och Sundance besökte The Hoe var vädret betydligt mildare. Solen strålade och man kunde sitta utan jacka.
"Ta en bild där jag ser seriös ut!"
Men egentligen såhär.
Jo var också där.
Engångstillfälle, mamma. Ja svär.
Drömmar om sommaren väcktes oundvikligt till liv.
Tänk sena sommarkvällar vid kusten med en gitarr och en flaska rött.
Eller soluppgången klockan fyra efter en natts förlustelser, med sönderdansade fötter i gräset och armarna kring någon man älskar för stunden.
Butch och Sundance drömmer sig bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar