Vi spenderade denna söndagkväll med att se på Glappet; en av de bästa tv-serierna som gjorts. Kvällen blev till natt, och i takt med karaktärernas idealistiska förfall föll också jag. Jag tänker inte ge någon resumé av handlingen. Se den själva, det är allt jag säger (finns på YouTube).
I slutet säger en av karaktärerna att något är påväg att hända. En dag kommer alla människor förstå varandra och leva jämställt, män och kvinnor. Hon säger att kanske var inte tiden rätt just då, men att det kommer. Och det låter ju bra och väl. Men Glappet gjordes för snart 20 år sedan. Och den skulle lika gärna kunnat vara gjord 2011.
I Plymouth är det lätt att gå under. Mina tankar vandrar till Göteborg, ett romantiserat progressivt samhälle där folk har fattat grejen - fattat DET. Och det kanske är en fantasibild, skapad av mitt fantastiska umgänge hemma i Sverige, där det kan vara lätt att glömma att inte alla tänker som vi gör. Men i Plymouth är den vetskapen smärtsamt påtaglig varje dag.
Detta är en ö, och jag har varit strandsatt här så länge att jag nästan förlorat tron på fastlandet. Och i detta parallella universum har min person degraderats från individ till politisk aktion. Allt granskas under det politiska mikroskopet (som antagligen bara är mitt eget påfund); vad jag bär, vad jag säger, vad jag gör, vem jag gör, hur jag gör.
Om två veckor är scenen och ljuset mitt i 10 minuter för redovisningen av playwritingen. Och jag kan inte skriva ett ord sanning. Det jag skrivit är bra, kul, har potential, kommer att de mig bra betyg. Men det är en ihålig plastförpackning, tupperware eller en uppblåsbar sex-docka. För man kan inte tänka karaktär, konflikt och så vidare när man hoppas på att kunna förändra världen på 10 minuter. Vilket jag naturligtvis vet är ett omöjlgt uppdrag.
Och mitt i allt detta analyserande och dissikerande finns hjärtat som slår lite hur det vill. För lite, för mycket, och alltid i otakt med någon annans.
min pussgurka och rackarns katt. du har lite ont nu tror jag. men det kommer bli bra, sverige, göteborg, t o m inskränkta dalarna och hedemora kommun förändras. ett tecken på en ljusnande framtid. snart är tiden som exempel slut och du kan pusta ut. du kanske inte förändrar världen på 10 min, men delar av den. det är många som tänker tankarna och blir väckta av att du är den du är. du gör mer än du tror och där borta behövs det ju! även om jag också tycker du förtjänar ett break från feministbutchen du blivit målad som. saknar din ambivalens, men snart ses vi och kan va bitterfittor ihop. ta hand om ditt hjärta. jag läser bittarfittan och tänker på dig, starka vackra kvinna.
SvaraRaderaÄnnu en gång min vän säger jag bara tack för dina underbara och klarsynta iakttagelser du kan göra mitt i vardagen.
SvaraRaderaTa vara på din ärlighet och din verbala förmåga, så kanske vi en dag kan få en stark, mäktig kvinna med medkänsla och sunt förnuft som gör skillnad.
Kram
Jonny
tack vänner för stödet från hemlandet
SvaraRaderadet värmer när man känner sig lite bortsprungen :)
kramar!