Plymouth: flipp eller flopp?

Nu är det snart bara en vecka kvar av första halvlek i Plymouth. Jag tänkte att det skulle sitta på sin plats med en liten hiss och diss-lista, eller som vi säger på Trematon Terrace: ”Är det flipp-eh, eller flopp-eh?” Vi börjar med det tråkiga; top-fem floppar (där 1 är lika med femte plats, och 5 är lika med första plats):

1. Separationsångesten.
   Ja, jag kommer ju tillbaka till vår, men det är ändå så mycket som inte blir sig likt. Familjen kommer splittras och vi måste lämna Trematon Terrace.
2. Bankkortet som försvann.
   En automat svalde mitt kort, helt omotiverat. För detta fick jag betala 400 spänn för att få ett nytt från Sverige. Detta kort kom till Exeter, och då jag inte hade möjlighet att ta mig dit skickades kortet tillbaka och spärrades. Ytters frustrerande.
3. Pulverkaffet.
   Ni vet vad jag skulle kunna göra för lite bryggkaffe. Just det; mörda.
4. Kylan.
   I synnerhet den fruktansvärda första natten då vi ännu inte hade täcken. Trots tappert skedande med Johanna var kölden olidlig (kanske för att Johannas andra talang, utöver skedande, är att sno åt sig påslakan).
5. Oengagerade elever.
   Alla är inte oengagerade. Men många. Varför spendera så höga skolavgifter och ta lån för något som man inte brinner för?

Top-tio flippar (där 1 är lika med tionde plats och 10 är lika med första plats):

1. Sam's Accommodation office (eller The SS Fuckommodation office)
   De må vara fascister, kapitalister och allmänt obehagliga, men Lovely Brenda, Crazy Ken och Two-Faced Tessa har ändå gett oss diverse skratt.
2. Forty-Five.
   Vintage möter café på Ebrington Street (lilla, lilla London). Där åt vi fetaost-panini, köpte klänningar och lekte med leksaker. Tills de stängde cafét och byggde ut affären istället. Men det var kul medan det varade.
3. Barbicandagarna.
   På det senaste har det blivit färre och färre av dessa dagar, antagligen för att både plugg och köld har ökat. Men i början hängde vi där ofta. Wongle's Tearoom med böckerna, det första caféet vi besökte. Stället med borden och stolarna som gör Erikas favorit-cappuchino. Chocachinos där Johanna går för att stilla sitt beroende av varm choklad, och bluesbaren där jag och Erika spenderade en bakisdag i solskenet med hamburgare och Corona.
4. Födelsedagen.
   Jag fyllde 24. Morgontårta på sängen, middag på restaurang, fina presenter, eminent sällskap, dans på Mutley Crown. Det var en fin dag.
5. Mutley Plane (aka Tragikens aveny)
   Det må vara stökigt, bökigt, helt i avsaknad av smak i både inredning och musik. Men det är vår gata. Där finns Boomerang där vi sjöng karaoke en gång. Och Junction där man hittar Plymouths svar på ”alternativ musik”.
6. D
   Springsteen, kepsen, teet, macheten, rösten, whiskeyn och det gråa håret.
7. Lee Miller.
   Det finns inget att säga som inte redan blivit sagt. Missat mina kärleksförklaringar till denna underbara människa? Kolla äldre inlägg.
8. Nya vänner.
   Grabbarna på Clifton Street och i det smutsigaste huset i världen. Filmkvällar, jam sessions, utekvällar på Ride och Firefly. Need I say more?
9. Trematon Terrace.
   Det klassiskt brittiska huset med heltäckningsmatta och motsträviga element. Men framförallt familjen som bor där. Rollspelen, jargongen, sconesen, soffön, Karolinas hårddisk, den totala avsaknaden av censur. Men inte det stökiga köket med mögel på maten. Där går gränsen.
10. Känslan. Har sagt det förr, säger det igen; ingen gravitation, ökad kreativitet och lust till livet.