Imorgon börjar resan hem till Sverige. Med lite tur kanske jag till och med sitter i köket på Marklandsgatan, med en liten katt i famnen, vid den här tiden om ett dygn. Men antagligen kommer vi få sova på Heathrow due to the fucking snow.
Sista dagen spenderades med födelsedagsfirande för fina Karolina. Sista lördagsnatten, alltså igår, spenderades på White Rabbit diggandes till rockmusik och efterfest med D's band. Jag och Erika började planera vårens launch av vårt punkband The Shrieking Shags, och hur vi ska ta över hela den brittiska garageband-scenen. Det är ju en av de där drömmarna som jag ändå haft sen jag var 15; att lira skränig musik byggt av tre ackord och krossa ölflaskor mot pannan på scen. Men vid femton års ålder var jag inte redo för punken. Då hade jag läxor att göra. Jag har läxor nu också, men har förstått att punken och dess plats i mitt liv kanske är en ännu viktigare läxa att lära.
Huruvida The Shrieking Shags kommer att nå sin fulla potential är dock osäkert. Jag menar; jag är Ebba Grön, Erika är Millencolin. Hur ska våra artistiska visioner någonsin kunna mötas?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar