tisdag 14 februari 2012

My humps

Valen har varit frånvarande. Val-dvala, jag vet. Oundvikligt såhär års. Men nu börjar Valen vakna till liv, trots att snön fortfarande ligger på marken och läcker in i de smått trasiga iskalla skorna. Hur kunde jag tro att vintern skulle utebli i år? Valen har svårt för att lära. Eller så är jag en evig optimist.

Kort uppdatering: Jag har fått jobb. Jag är kär. Jag håller på med teater. Jag är i Göteborg. Som om en tidsmaskin fört mig tillbaka två år i tiden. Fast på ett bra sätt.

Inför årskskiftet investerade jag i ett gymkort. Jag tänker inte ens nämna något om Beach 2012, för då får man stå där med svansen mellan benen i juli då man fortfarande inte ser tårna för att ölmagen är i vägen. Och vem skulle vilja? Särsklit när man precis blivit frälst på Ocean-öl. Men i alla fall så utnyttjade jag kortet först idag. Första träningspasset på cirka ett år. Man kan väl säga att det gick sådär. Det känns ändå helt okej, jag hade inte förväntat mig att vara spinningspassets kung. Efter träningspasset gjorde jag dock en ganska horribel upptäckt. Andfådd, svettig och röd i ansiktet befann jag mig tillbaka i omklädningsrummet för att duscha, då jag plötsligt drabbades av extrem osäkerhet, självmedvetenhet, töntighet och paranoia. Det har gått två år sedan jag sist var naken i ett omklädningsrum inför andra. Senast var det på Friskis, och där kändes det ändå okej. Nu är jag på Sportlife, och av någon anledning har jag fått för mig att människorna som tränar där är någon speciell überras utav atleter. Naturligtvis är inte detta fallet, men där i omklädningsrummet kändes det så. Och ljuset i duschen var osmickrande skarpt. Och bredvid mig stod två pratglada, kaxiga brudar med buns of steel. Och plötsligt slog det mig att jag skulle bli tvungen att blotta min håriga blekfeta kropp inför deras, i mitt huvud, dömande blickar. Jag har aldrig tänkt på mig själv som osäker med nakenhet. Men nu stod jag med handduken runt mig när jag tog av kläderna. Och i huvudet skrek Valen att jag skulle sluta vara en tönt. Och i sådana här lägen kan jag inte annat än fundera över hur mycket detta har att göra med saken:


Jag tröstar mig själv med att det var första gången på länge. Nästa gång ska jag lyda Valens råd: "Låt handduken falla för helvete och svassa din blekfeta, blekheta bak in i duschen som om du ägde stället!" Jess-box. Butch, äga sina humps. Yes-box, Brall-Byxan, äga sina tjejknölar. Och vartenda jävla hårstrå på din kropp.

2 kommentarer:

  1. Fan vad fett. Valen is back, and she's proud of it!
    <3

    SvaraRadera
  2. Åh, bara åh. Den där föreläsningen är grym! Och det är valen också. Jag saknar henne, nästan varje dag. Och om två veckor ses vi! PÖSS

    SvaraRadera